Här kommer du att hitta olika texter som utlägger och försvarar den
kristna tron. Jag arbetar inte på uppdrag av någon kyrka eller annan
organisation, utan denna sida är ett privat initiativ, och jag är själv
ansvarig för det jag skriver här.
Du är välkommen att kontakta mig om du undrar något. Skicka e-post till knyman1980 æt gmail dɒt com. Du kan också lämna en kommentar nedan.
Bibelcitat är hämtade från Svenska folkbibeln, Nya testamentet från 1996, och Gamla testamentet från 1998.
måndag 18 december 2017
söndag 19 november 2017
Tes nr 9 – kristen bildning
Så har vi kommit fram till den nionde av Dagens 9,5 teser för kyrkan. Denna tes handlar om bildning.
Och visst har kyrkan ett bildningsansvar. Det blir bara mer och mer akut, ju mer avkristnat eller till och med antikristet det omgivande samhället blir.
Den kristna kunskapssynen kan sammanfattas i Psalm 111:10: "HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, ett gott förstånd få alla de som göra därefter." (1917 års kyrkobibel)
Förnuft och vetenskap har hög status i dagens samhälle. Man tänker sig att dessa båda är neutrala redskap, med vars hjälp vi kan få objektiv kunskap om världen. Religion däremot, anses inte ge någon säker kunskap, utan avfärdas som "gamla myter". Därför tänker man sig att skola och bildning är något som måste vila på en s.k. "vetenskaplig" grund, och vara fri från "religiös indoktrinering".
Men jag vågar hävda, att något i strikt mening "neutralt" förnuft inte finns. Tvärtom, förnuft och vetenskap måste alltid sättas in i en viss världsbild. Vi bär alla med oss vissa mer eller mindre outtalade föreställningar om hur verkligheten är beskaffad. Ibland kanske vi inte alltid är medvetna om dem, eftersom alla runt om kring oss delar dem.
Som kristna menar vi att det är tron på Gud – och då mer specifikt den kristna, treenige guden – som är grunden för all sann förståelse av verkligheten.
Bibeln lär att alla människor av naturen i någon mån kan förstå att det finns en Gud. Att vissa väljer att förneka den kunskapen, beror inte på att de har en bristande logisk förmåga, utan på synden. När det gäller mer specifika kunskaper om hur Gud har handlat genom historien, och hur han erbjuder oss frälsning genom Jesus Kristus, är det inget som vi av naturen kan nå kunskap om, utan det är något som Gud måste uppenbara för oss. Som vi kan se, väljer många att förkasta Guds uppenbarelse. Men även detta är aldrig ett resultat av bristande logik. Tvärtom, många av kristendomens mest intensiva belackare kan ju vara både intelligenta och bildade, utifrån världens synsätt. Istället är det alltid människans syndfullhet som får henne att vända sig bort från evangeliet.
Vi måste förstå, att den kristna kunskapssynen inte är begränsad till ett litet antal "andliga" frågor. Även om den kristna kunskapssynen tydligast får konsekvenser är det gäller sådant som rör vårt förhållande till Gud, får den – åtminstone indirekt – konsekvenser även på många andra områden. Det får till exempel konsekvenser för synen på vetenskap, om vi accepterar att Gud på ett övernaturligt sätt kan ingripa i naturens förlopp. Den dominerande vetenskapssynen i dag är den naturalistiska (dvs. i praktiken ateistiska) som enbart räknar med "naturliga" förklaringar. Tydligast ser vi skillnaden mellan den kristna och den naturalistiska synen när det kommer till ursprungsfrågorna. Den darwinistiska utvecklingsläran acceptera i dag närmast som en dogm, och den som vågar ifrågasätta denna betraktas närmast som en extremist eller galning.
Den kristna kunskapssynen kan även får konsekvenser när det gäller moral och samhällsfrågor. Om man accepterar Gud som den högsta moraliska auktoriteten, får det andra konsekvenser än om man accepterar individens njutning som den högsta auktoriteten. Vi kan tydligt se detta i synen på äktenskap och sexualmoral, där det kristna synsättet under 1900-talet fått ge vika för det sexliberala, som sätter köttets lustar främst. Och även här kan vi se, att om man som kristen vågar kritisera den rådande ideologin i samhället, blir man lätt betraktad som extremist eller mörkermänniska.
I dagens samhälle råder ofta en annan syn på kunskap och bildning är den kristna. Detta gäller inte minst i Sverige, som torde vara det kanske allra mest sekulariserade landet i världen. Man tänker sig att ett naturalistiskt – i praktiken ateistiskt – synsätt utgör ett slags objektiv grund utifrån vilken man söker kunskap om världen. Det är denna sekulariserade synen på kunskap och bildning som ofta ligger till grund för offentliga skolor och universitet.
Kyrkan måste gå en balansgång mellan två diken. Det ena diket är att man föraktar kunskap och bildning. Det leder till svärmeri och att man förlitar förlitar sig på "andens ledning". Det andra är att man köper den sekulariserade världens syn på vetenskap och rationalitet. Det leder i förlängningen till liberalteologi och att man förnekar det övernaturliga.
Kristna får inte vara rädda för bildning och vetenskap. Men de måste sättas in i sitt rätta sammanhang. Rent konkret kan detta innebära att kyrkor startar kristna skolor av olika slag, där sökandet efter kunskap kan ske utifrån en kristen snarare än en sekulariserad världsbild.
Bildning. Kyrkan ska utforma en bildningsvision och våga ligga i framkant när det gäller samtidsförståelse. Människor ska utrustas att möta verkligheten med Bibeln i ena handen och dagstidningen i den andra. Alla barn, unga och vuxna ska erbjudas undervisning i kristen tro.
Och visst har kyrkan ett bildningsansvar. Det blir bara mer och mer akut, ju mer avkristnat eller till och med antikristet det omgivande samhället blir.
Den kristna kunskapssynen kan sammanfattas i Psalm 111:10: "HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, ett gott förstånd få alla de som göra därefter." (1917 års kyrkobibel)
Förnuft och vetenskap har hög status i dagens samhälle. Man tänker sig att dessa båda är neutrala redskap, med vars hjälp vi kan få objektiv kunskap om världen. Religion däremot, anses inte ge någon säker kunskap, utan avfärdas som "gamla myter". Därför tänker man sig att skola och bildning är något som måste vila på en s.k. "vetenskaplig" grund, och vara fri från "religiös indoktrinering".
Men jag vågar hävda, att något i strikt mening "neutralt" förnuft inte finns. Tvärtom, förnuft och vetenskap måste alltid sättas in i en viss världsbild. Vi bär alla med oss vissa mer eller mindre outtalade föreställningar om hur verkligheten är beskaffad. Ibland kanske vi inte alltid är medvetna om dem, eftersom alla runt om kring oss delar dem.
Som kristna menar vi att det är tron på Gud – och då mer specifikt den kristna, treenige guden – som är grunden för all sann förståelse av verkligheten.
Bibeln lär att alla människor av naturen i någon mån kan förstå att det finns en Gud. Att vissa väljer att förneka den kunskapen, beror inte på att de har en bristande logisk förmåga, utan på synden. När det gäller mer specifika kunskaper om hur Gud har handlat genom historien, och hur han erbjuder oss frälsning genom Jesus Kristus, är det inget som vi av naturen kan nå kunskap om, utan det är något som Gud måste uppenbara för oss. Som vi kan se, väljer många att förkasta Guds uppenbarelse. Men även detta är aldrig ett resultat av bristande logik. Tvärtom, många av kristendomens mest intensiva belackare kan ju vara både intelligenta och bildade, utifrån världens synsätt. Istället är det alltid människans syndfullhet som får henne att vända sig bort från evangeliet.
Vi måste förstå, att den kristna kunskapssynen inte är begränsad till ett litet antal "andliga" frågor. Även om den kristna kunskapssynen tydligast får konsekvenser är det gäller sådant som rör vårt förhållande till Gud, får den – åtminstone indirekt – konsekvenser även på många andra områden. Det får till exempel konsekvenser för synen på vetenskap, om vi accepterar att Gud på ett övernaturligt sätt kan ingripa i naturens förlopp. Den dominerande vetenskapssynen i dag är den naturalistiska (dvs. i praktiken ateistiska) som enbart räknar med "naturliga" förklaringar. Tydligast ser vi skillnaden mellan den kristna och den naturalistiska synen när det kommer till ursprungsfrågorna. Den darwinistiska utvecklingsläran acceptera i dag närmast som en dogm, och den som vågar ifrågasätta denna betraktas närmast som en extremist eller galning.
Den kristna kunskapssynen kan även får konsekvenser när det gäller moral och samhällsfrågor. Om man accepterar Gud som den högsta moraliska auktoriteten, får det andra konsekvenser än om man accepterar individens njutning som den högsta auktoriteten. Vi kan tydligt se detta i synen på äktenskap och sexualmoral, där det kristna synsättet under 1900-talet fått ge vika för det sexliberala, som sätter köttets lustar främst. Och även här kan vi se, att om man som kristen vågar kritisera den rådande ideologin i samhället, blir man lätt betraktad som extremist eller mörkermänniska.
I dagens samhälle råder ofta en annan syn på kunskap och bildning är den kristna. Detta gäller inte minst i Sverige, som torde vara det kanske allra mest sekulariserade landet i världen. Man tänker sig att ett naturalistiskt – i praktiken ateistiskt – synsätt utgör ett slags objektiv grund utifrån vilken man söker kunskap om världen. Det är denna sekulariserade synen på kunskap och bildning som ofta ligger till grund för offentliga skolor och universitet.
Kyrkan måste gå en balansgång mellan två diken. Det ena diket är att man föraktar kunskap och bildning. Det leder till svärmeri och att man förlitar förlitar sig på "andens ledning". Det andra är att man köper den sekulariserade världens syn på vetenskap och rationalitet. Det leder i förlängningen till liberalteologi och att man förnekar det övernaturliga.
Kristna får inte vara rädda för bildning och vetenskap. Men de måste sättas in i sitt rätta sammanhang. Rent konkret kan detta innebära att kyrkor startar kristna skolor av olika slag, där sökandet efter kunskap kan ske utifrån en kristen snarare än en sekulariserad världsbild.
torsdag 9 november 2017
Tes nr 8 – byråkrati i kyrkan
Är kyrkan för byråkratisk? Den åttonde av Dagens 9,5 teser för kyrkan rör byråkratin i kyrkan.
Jag är lite tveksamt till vad man egentligen syftar på med denna tes. Det är klart att för mycket byråkrati inte är bra. Men har kyrkan för mycket byråkrati? Jag vet inte. Olika kyrkosamfund kan vara organiserade på väldigt olika sätt, och graden av byråkrati kan variera.
Vi måste påpeka att ett visst mått av byråkrati är nödvändig. Eller vi bör kanske kalla den för en fast organisation. Kyrkan behöver någon form av yttre, jordisk organisation. I andligt hänseende är såklart Kristus alltid kyrkans överhuvud. Men det utesluter inte att kyrkan även har en jordisk form. Det behövs ett sätt att kalla präster och andra medarbetare, anordna olika former av teologisk utbildning, och förvalta kyrkans egendom.
Om den formella organisationen är för lös, finns det risk att enskilda karismatiska ledare som anser sig stå i direktkontakt med Gud får för stort inflytande. Ibland kan det gå bra ett tag, innan folk börjar dra åt olika håll. I vissa fall kan det gå riktigt illa, när auktoritära eller manipulativa personer får makten i en församling och kan utnyttja medlemmarna. Därför behöver kyrkan olika instanser som kan se till att det är en sunt, evangeliskt budskap som predikas i församlingarna, och att pastorer och ledare inte tillåts missbruka sitt uppdrag.
Mindre byråkrati mer Jesus. Alla beslut i Kyrkan ska byråkratiprövas. Leder det Kyrkan gör till att människor kommer till tro på Jesus Kristus och fördjupas i sin tro eller leder det till ökad byråkrati?
Jag är lite tveksamt till vad man egentligen syftar på med denna tes. Det är klart att för mycket byråkrati inte är bra. Men har kyrkan för mycket byråkrati? Jag vet inte. Olika kyrkosamfund kan vara organiserade på väldigt olika sätt, och graden av byråkrati kan variera.
Vi måste påpeka att ett visst mått av byråkrati är nödvändig. Eller vi bör kanske kalla den för en fast organisation. Kyrkan behöver någon form av yttre, jordisk organisation. I andligt hänseende är såklart Kristus alltid kyrkans överhuvud. Men det utesluter inte att kyrkan även har en jordisk form. Det behövs ett sätt att kalla präster och andra medarbetare, anordna olika former av teologisk utbildning, och förvalta kyrkans egendom.
Om den formella organisationen är för lös, finns det risk att enskilda karismatiska ledare som anser sig stå i direktkontakt med Gud får för stort inflytande. Ibland kan det gå bra ett tag, innan folk börjar dra åt olika håll. I vissa fall kan det gå riktigt illa, när auktoritära eller manipulativa personer får makten i en församling och kan utnyttja medlemmarna. Därför behöver kyrkan olika instanser som kan se till att det är en sunt, evangeliskt budskap som predikas i församlingarna, och att pastorer och ledare inte tillåts missbruka sitt uppdrag.
måndag 6 november 2017
Tes nr 7 – en annan livsstil
Tes nr 7 av Dagens 9,5 teser för kyrkan handlar om att kyrkan borde förkunna en annan livsstil, som kontrast till den rådande materialistiska kulturen:
Jag vet inte om jag har så mycket att tillägga eller invända mot detta. Meningen med livet får inte reduceras till att samla på sig yttre rikedomar, eller hänge sig åt tillfälliga sinnliga njutningar. Nu behöver varken materiella saker eller njutning vara något ont i sig, men de får inte bli den slutgiltiga meningen med livet.
Vad är då meningen med livet? Vad är det som kyrkan borde lyfta fram? I första hand är det att leva nära Gud. Sedan har vi våra mänskliga relationer. I synnerhet äktenskapet och familjen, som är de sociala enheter som instiftats av Gud vid skapelsen. Äktenskap och familj får inte ses som något sekundärt, som är underordnat individens självförverkligande.
Som i mycket annat kan kyrkan inte ge detaljerade föreskrifter, utan bara peka på de bibliska principerna.
Gott liv mer än konsumtion. Kyrkan ska förkunna och visa på en annan definition av det goda livet. I dag drivs människor mot en idealbild där det goda livet blir synonymt med konsumtion av prylar, information, upplevelser och kickar. Kyrkan ska uppmuntra till andra prioriteringar och en annan livsstil.
Jag vet inte om jag har så mycket att tillägga eller invända mot detta. Meningen med livet får inte reduceras till att samla på sig yttre rikedomar, eller hänge sig åt tillfälliga sinnliga njutningar. Nu behöver varken materiella saker eller njutning vara något ont i sig, men de får inte bli den slutgiltiga meningen med livet.
Vad är då meningen med livet? Vad är det som kyrkan borde lyfta fram? I första hand är det att leva nära Gud. Sedan har vi våra mänskliga relationer. I synnerhet äktenskapet och familjen, som är de sociala enheter som instiftats av Gud vid skapelsen. Äktenskap och familj får inte ses som något sekundärt, som är underordnat individens självförverkligande.
Som i mycket annat kan kyrkan inte ge detaljerade föreskrifter, utan bara peka på de bibliska principerna.
Tes nr 6 – ansvar för skapelsen
Tes nummer 6 av Dagens 9,5 moderna teser handlar om vårt ansvar för skapelsen.
Ansvar för skapelsen. I en tid av oro för jordens framtid ska Kyrkan stå för hopp men också allvar genom att lyfta fram förvaltaransvaret för Guds skapelse och argumentera för ett ansvar för miljön från teologisk utgångspunkt.
Liksom i den förra tesen om alla människors lika värde, gäller här att Bibeln kan ge oss vissa allmänna principer. Ansvaret för skapelsen går tillbaka till skapelsen, när Gud sade till människorna: "Lägg den [jorden] under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!" (1 Mosebok 1:28)
Å ena sidan måste varna för kortsiktigt och själviskt utnyttjande av naturresurser. Å andra sidan måste vi framhålla att människan har en särställning i Guds skapelse. Därför måste kristna varna för vissa moderna filosofier, som vill sudda ut gränsen mellan människan och de övriga skapade varelserna. Människan kan använda sin särställning till vetenskap och teknik, så att t.ex. fler munnar kan mättas, eller sjukdomar kan bokas. Men hon kan också missbruka sin särställning, och ägna sig åt olika destruktiva aktiviteter, som bottnar i girighet.
Å ena sidan måste varna för kortsiktigt och själviskt utnyttjande av naturresurser. Å andra sidan måste vi framhålla att människan har en särställning i Guds skapelse. Därför måste kristna varna för vissa moderna filosofier, som vill sudda ut gränsen mellan människan och de övriga skapade varelserna. Människan kan använda sin särställning till vetenskap och teknik, så att t.ex. fler munnar kan mättas, eller sjukdomar kan bokas. Men hon kan också missbruka sin särställning, och ägna sig åt olika destruktiva aktiviteter, som bottnar i girighet.
När det gäller mer konkreta föreskrifter för människan skall ta hand om skapelsen, ger Bibeln inga anvisningar. Det är istället en fråga för det naturliga förnuftet. Är den globala uppvärmningen ett hot mot mänskligheten, och vad bör vi i så fall göra för att möta detta hot? Det är frågor som jag inte kan se att Bibeln ger något svar på.
Något som vi kan vara säkra på är att världen i dess nuvarande form kommer att gå under. Men inte genom någon naturkatastrof. Istället kommet Gud att skapa "en ny himmel och en ny jord" (Uppenbarelseboken 21:1). Därför måste vi vara kritiska till liberala kyrkor som gör kampen i olika inomvärldsliga frågor som miljö eller rättvisa, snarare än att verka för folks frälsning, till kyrkans huvudsakliga uppgift.
fredag 3 november 2017
Tes nr 5 – alla människors lika värde
Tes nummer fem av Dagens 9,5 moderna teser handlar om "alla människors lika värde":
På ett plan är detta riktigt. Alla människor är skapade till Guds avbild, och älskade av Gud. Oberoende av nationalitet eller härkomst, från befruktning till naturlig död. I andligt avseende är alla lika inför Gud: "Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus". Men hur är det med det jordiska? Redan när vi ser på kyrkans jordiska organisation, kan vi se att människors lika värde inför Gud inte hindrar att man kan ha olika roller. Så har till exempel män och kvinnor olika roller i kyrkan och i familjen.
Och naturligtvis kan man inte försvara pridefestivaler eller att man hissar regnbågsflaggor med hänvisning till "allas lika värde". Att alla är lika mycket värda innebär inte att alla skall få leva ut sina böjelser i den utsträckning de vill. Men är inte det "diskriminerande" mot den som är t.ex. homosexuell? Nej. Gud kan låta vissa människor bära större bördor än andra i detta liv. Varför han gör det ligger bortom vad vi kan förstå med våra jordiska förnuft.
När det gäller ordningen i samhället i stort, får vi inte använda idén om "allas lika värde" som grund för att låta kyrkan ta ställning i olika konkreta dagspolitiska frågor när det gäller t.ex. migration eller ekonomisk politik. Den kristna etiken kan förse en med vissa grundläggande principer. Men när man sedan omsätter dessa i praktiskt samhällsengagemang, måste man även ta ställning i empiriska frågor, hur samhället är beskaffat. Detta är något för det naturliga förnuftet.
Bibeln handlar om hur Gud har handlat med världen och människan, men den är ingen komplett handbok i ekonomi eller samhällslära. Därför kan två kristna komma fram till väldigt olika politiska åsikter, även om de delar samma bibliska bekännelse. De kan vara överens om att vilja hjälpa de fattiga, men det kan ha vitt skilda åsikter om vilka politiska åtgärder som är bäst för att nå det målet. Inte för att de har olika moralisk grundsyn, utan för att de har gjort olika bedömningar om hur verkligheten ser ut.
Ytterst handlar det om den reformatoriska principen om "skriften allena". Om kyrkan börjar ta ställning i frågor där Bibeln inte ger något klart svar, skapar man nya konfliktlinjer mellan kristna. Detta gagnar inte kyrkan.
Allas lika värde. Som motkraft till uppluckringen av människovärdet ska Kyrkan vara en garant för alla människors lika värde i alla lägen, oavsett nationsgränser och vid livets början och slut
På ett plan är detta riktigt. Alla människor är skapade till Guds avbild, och älskade av Gud. Oberoende av nationalitet eller härkomst, från befruktning till naturlig död. I andligt avseende är alla lika inför Gud: "Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus". Men hur är det med det jordiska? Redan när vi ser på kyrkans jordiska organisation, kan vi se att människors lika värde inför Gud inte hindrar att man kan ha olika roller. Så har till exempel män och kvinnor olika roller i kyrkan och i familjen.
Och naturligtvis kan man inte försvara pridefestivaler eller att man hissar regnbågsflaggor med hänvisning till "allas lika värde". Att alla är lika mycket värda innebär inte att alla skall få leva ut sina böjelser i den utsträckning de vill. Men är inte det "diskriminerande" mot den som är t.ex. homosexuell? Nej. Gud kan låta vissa människor bära större bördor än andra i detta liv. Varför han gör det ligger bortom vad vi kan förstå med våra jordiska förnuft.
När det gäller ordningen i samhället i stort, får vi inte använda idén om "allas lika värde" som grund för att låta kyrkan ta ställning i olika konkreta dagspolitiska frågor när det gäller t.ex. migration eller ekonomisk politik. Den kristna etiken kan förse en med vissa grundläggande principer. Men när man sedan omsätter dessa i praktiskt samhällsengagemang, måste man även ta ställning i empiriska frågor, hur samhället är beskaffat. Detta är något för det naturliga förnuftet.
Bibeln handlar om hur Gud har handlat med världen och människan, men den är ingen komplett handbok i ekonomi eller samhällslära. Därför kan två kristna komma fram till väldigt olika politiska åsikter, även om de delar samma bibliska bekännelse. De kan vara överens om att vilja hjälpa de fattiga, men det kan ha vitt skilda åsikter om vilka politiska åtgärder som är bäst för att nå det målet. Inte för att de har olika moralisk grundsyn, utan för att de har gjort olika bedömningar om hur verkligheten ser ut.
Ytterst handlar det om den reformatoriska principen om "skriften allena". Om kyrkan börjar ta ställning i frågor där Bibeln inte ger något klart svar, skapar man nya konfliktlinjer mellan kristna. Detta gagnar inte kyrkan.
måndag 30 oktober 2017
Tes nr 4 – olika åsikter i kyrkan?
Tes nummer fyra av Dagens 9,5 moderna teser handlar om att vi skall kunna ha olika åsikter som kristna:
Här måste vi tydligt påpeka att en kristen församling inte får vara någon debattklubb för olika åsikter. Det finns nämligen en klar och tydlig lära, som är given till oss i Bibeln. Den kristna kyrkan skall predika allt som står i Bibeln, och inget annat än det som står i Bibeln. I Jesu missionsbefallning får vi i uppdrag inte bara att göra folk till lärjungar och döpa dem, utan även att lära dem hålla "allt vad jag [Jesus] befallt er". (Matteusevangeliet 28:20) Paulus skriver vidare: "I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening." (1 Korinthierbrevet 1:10)
Hur gör vi om det dyker upp villolärare i församlingen, som lär sådant som strider mot den kristna läran? Även här ger Bibeln klara besked: "Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem." (Romarbrevet 16:17)
Kravet på enighet gäller när vi har att göra med biblisk lära, dvs. sådant som Bibeln klart och tydligt lär. Där får det inte råda någon otydlighet från den kristna församlingens sida. Om Bibeln klart lär något, då måste vi lära detta. Om Bibeln klart tar avstånd från något, då måste vi ta avstånd från detta. Men alla frågor är inte lärofrågor. I många frågor ger inte Bibeln något klart besked. Det kan röra sådant som kyrkans organisation, eller hur kyrkan rent praktiskt skall bedriva sin verksamhet (t.ex. fastställande av gudstjänsttider, val av psalmböcker, vilken liturgi man skall ha, etc.). I sådana frågor kan kristna ha olika uppfattningar. Man kan inte säga att man som kristen måste vara av den ena eller den andra uppfattningen, utan man får försöka komma överens om en lösning utan att fördöma dem som har en annan uppfattning. Här bör kristna vara ett föredöme i hur man kan hantera olika uppfattningar med respekt.
Det kan också handla om sådant som berör olika världsliga ting, som ligger utanför kyrkans uppdrag. Kristna kan t.ex. ha olika åsikter i politiska frågor, och rösta på olika politiska partier. I sådana frågor kan den kristna kyrkan inte ta ställning och fördöma den ena eller den andra uppfattningen, utan man måste respektera att kristna kan ha olika uppfattningar.
Olika åsikter. Som motkraft till polariseringen i samhället ska Kyrkan visa hur man kan vara oense utan att ha ihjäl varandra.
Här måste vi tydligt påpeka att en kristen församling inte får vara någon debattklubb för olika åsikter. Det finns nämligen en klar och tydlig lära, som är given till oss i Bibeln. Den kristna kyrkan skall predika allt som står i Bibeln, och inget annat än det som står i Bibeln. I Jesu missionsbefallning får vi i uppdrag inte bara att göra folk till lärjungar och döpa dem, utan även att lära dem hålla "allt vad jag [Jesus] befallt er". (Matteusevangeliet 28:20) Paulus skriver vidare: "I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening." (1 Korinthierbrevet 1:10)
Hur gör vi om det dyker upp villolärare i församlingen, som lär sådant som strider mot den kristna läran? Även här ger Bibeln klara besked: "Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem." (Romarbrevet 16:17)
Kravet på enighet gäller när vi har att göra med biblisk lära, dvs. sådant som Bibeln klart och tydligt lär. Där får det inte råda någon otydlighet från den kristna församlingens sida. Om Bibeln klart lär något, då måste vi lära detta. Om Bibeln klart tar avstånd från något, då måste vi ta avstånd från detta. Men alla frågor är inte lärofrågor. I många frågor ger inte Bibeln något klart besked. Det kan röra sådant som kyrkans organisation, eller hur kyrkan rent praktiskt skall bedriva sin verksamhet (t.ex. fastställande av gudstjänsttider, val av psalmböcker, vilken liturgi man skall ha, etc.). I sådana frågor kan kristna ha olika uppfattningar. Man kan inte säga att man som kristen måste vara av den ena eller den andra uppfattningen, utan man får försöka komma överens om en lösning utan att fördöma dem som har en annan uppfattning. Här bör kristna vara ett föredöme i hur man kan hantera olika uppfattningar med respekt.
Det kan också handla om sådant som berör olika världsliga ting, som ligger utanför kyrkans uppdrag. Kristna kan t.ex. ha olika åsikter i politiska frågor, och rösta på olika politiska partier. I sådana frågor kan den kristna kyrkan inte ta ställning och fördöma den ena eller den andra uppfattningen, utan man måste respektera att kristna kan ha olika uppfattningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)